Klimatet kan räddas

I Sverige släpper vi ut 53 miljoner ton koldioxid per år. En tredjedel var kommer från industrin och från trafiken och en sjundedel från jordbruket. Därtill kommer 67 miljoner ton utsläpp som vår konsumtion orsakar utomlands.

Klimatångesten ökar. Men det har inte lett till större handlingskraft, utom från industrin. Cementindustrin har en ambition om nollutsläpp, till halvdelen som koldioxidavskiljning. Likaså stålindustrin genom att reducera bort syret i järnmalmen med vätgas i stället för med kol. Man planerar en fullskaleanläggning för det till 2035, men konsumentintresset för det är svagt, beroende på att det blir 10-20 procent dyrare. Preemraff dubblar utsläppen till 3,4 miljoner ton om man bygger om för raffinering till mer säljbara produkter.

Vägtrafiken står för 93 procent av utsläppen från transporter och flyget för 3 procent, oräknat utrikesflyget. Med det blir utsläppen det dubbla. Ändå har vi en långtidsplan för infrastrukturen som gynnar flyg och vägtrafik. Med ett skandinaviskt höghastighetsnät skulle det mesta av flyget inom Norden tas över av tåget. Godstransporterna med järnväg minskar både i absoluta tal och som andel av godstransporterna. Nu står tunga lastbilar för över en femtedel av trafikens klimatutsläpp och de fraktar fyra gånger mer gods än järnvägen exklusive malmtransporter. Om vi satsar på järnvägen ger den billigare och snabbare transporter.

Naturen tar vi alls inte till hjälp. Moder jord kan binda flera gånger mer koldioxdid än vad människorna släpper ut, om vi behandlade henne ödmjukt och hade ett annorlunda skogsbruk, betesbruk och åkerbruk än idag.

En fjärdedel av jordens landyta är betesmarker. De skulle kunna binda 50 procent mer koldioxid än de utsläpp vi orsakar idag genom att tillämpa styrt bete, där boskapen ständigt flyttas för att inte beta ner gräset under tillväxtpunkten. Torrmarker kan göras bördiga och vattenhållande genom att djuren trampar ner visset gräs och dynga och därmed ökar mullhalten. Trädbevuxen betesmark kan lagra fem ton kol per hektar och år, enligt Projekt Drawdown. Kon är inget klimathot utan en klimaträddare som kan hindra ökenspridning och ge oss mat från mark där vi inte kan odla.

Trettio procent av världens koldioxidutsläpp kommer från skogsavverkning. Om Sverige slopade kalhyggesbruket och bara hade gallring kunde skogens koldioxidbindning fördubblas och skogen binda nära dubbelt så mycket som alla våra utsläpp koldioxid, genom att marken alltid är beväxt. Skogsägarnas vinst kan dubblas genom att man får grövre virke av bättre kvalitet. 50 000 fler arbeten kan skapas genom högre arbetsintensitet. Lantbruksuniversitetet och industrin blockerar forskning om kontinuitetsskogsbruk.

En fjärdedel av världens jordbruksmark är utarmad genom sättet att bruka den. Växternas koldioxidbindning minskar. I Sverige orsakar bruket av konstgödsel tio procent av våra klimatutsläpp genom att framställningen kräver stora energimängder och genom att konstgödsling ger stora avgångar lustgas, en kraftfull växthusgas. Konstgödsel förstör markens mikroliv och orsakar nedbrytning av markens mull. På 100 år försvinner matjorden i Sverige, i varmare klimat tar det bara några år, med motsvarande koldioxidavgång. Med ekologiskt jordbruk skulle mullhalten kunna öka med en tiondel vart år. Utan mullavgång utan tvärtom med ökad mullhalt skulle Sverige kunna binda nästan lika mycket som all koldioxid vi släpper ut idag.