Vem är människan?

Vilket samhälle vi bör bör bygga beror på vem vi tror människan är. Jag tror att hon är ett flockdjur med behov av samhörighet och erkännande, att hon är nyfiken, i behov av natur, rörelse och verksamhet, men också av vila och tystnad. Vilket samhälle vi kan bygga beror på de gränser naturen sätter. Vi kan inte hota våra livsförutsättningar genom att skada jordens bördighet, klimatet eller vår hälsa. Dagens samhällsutveckling bryter mot människans behov och naturens restriktioner.

 

När vi har behov av den lilla gruppen och den lilla skalan blir samhället allt storskaligare och anonymare, med allt mindre möjlighet för den enskilda människan att påverka. Trots att samverkan är en del i vår natur har vi ett ekonomiskt system som bygger på konkurrens. Självcentrering. revirhävande och rent av rasism, stärks på bekostnad av solidaritet, öppenhet och rationella överväganden.

 

När vi blir fler människor på jorden, och skulle behöva Moder jords bördighet än mer, föröder vi dess möjlighet att föda oss genom fortsatta utsläpp, som hotar klimatet med torka och skyfall, och ersätter bruten näringscirkulation med konstgödsel som föröder jord och matkvalitet. Vår fabriksmat innehåller för mycket kolhydrater och för lite fett. Havet töms på fisk. Havet binder en tredjedel av våra koldioxidutsläpp, men kan snart inte absorbera mer. Skaldjuren kalkas ur av försurningen.

 

Vi sprider gifter och hotar allt levande med strålning.

 

Nedhuggning av skog står för 30 procent av världens koldioxidutsläpp, för att få bete, som blir kortvarigt, palmolja, samt soja och raps - för industriell uppfödning av våra kor, som ger kött med samma dåliga fettsyrasammansättning som övrig mat, när jordens torrmarker kunde återgrönska med styrt bete. Vår egen skog kunde fördubbla koldioxidupptag och skogsägarnas vinster med gallringsskogsbruk i stället för kalhyggen.

 

Det är mycket som går fel. Det är mycket som behöver ändras för att bevara våra livsmöjligheter. Det är mycket som behöver ändras för att vi skall kunna få ett bra liv. Enskilt klarar vi inte av det. Det är systemförändring som behövs. Vi måste sammansluta oss för att kunna skapa opinion och förändra politiskt. Ett sätt är att skapa exempel på hur det kunde vara genom alternativa samhällen.

 

Den största orsaken till vårt läge är det ekonomiska systemet. Marknadskrafterna kan inte rädda oss, eftersom de orsakat hur det är. Politiken måste ta kontroll över ekonomin och sätta spelreglerna. Den fria marknaden strävar ständigt mot dess upphörande. Vi får den kapitalistiska diktaturen, ej bättre än den socialistiska, monopoliserad av några få stora bolag, som endast strävar mot största vinst utan socialt ansvar, och som infiltrerar myndigheter, forskning och opinion. Utan att slå isär stora makthavare utanför demokratin och skapa mångfald kan vi inte få frihet att forma våra liv och möjlighet att ta ansvar för jorden.